Min grundsyn på psykoterapi är att jag ser relationen med den jag möter som bärande för ett förändringsarbete i psykoterapi. Det är ofta i förståelsen och medvetandet om de egna känslorna (affekter) som möjligheten till ett förändrat beteende infinner sig.

Jag integrerar olika arbetssätt, teorier i syftet att bäst kunna hjälpa till mot ett bättre mående. Tillsammans arbetar vi med att förstå vad som händer känslomässigt och kognitivt inom dig och i dina relationer. Att gå i terapi kan beskrivas som att ge sig ut på en undersökande, nyfiket, utforskande resa. 

Vi behöver förstå hur det är nu, vad som varit och arbeta mot hur det ska bli. 



Innan jag utbildade mig till socionom och psykoterapeut var mitt liv att arbeta med teater. Jag var skådespelare, regissör och teaterlärare. Det var i rollen som teaterlärare jag kände mig mest hemma och som också var den avgörande faktorn att jag bytte inriktning på mitt liv.

Jag gick i egen terapi och arbetade under en tid med ungdomar i riskzonen för kriminalitet och droger. Det lärde mig att förändring är möjlig och skapar vi utrymme för trygghet och växande kan vi finna konstruktiva liv.

Jag utbildade mig så till socionom och har fortsatt studierna och det teraputiska arbetet så jag nu är legitimerad psykoterapeut. Min teoretiska grund är psykodynamisk med ett relationellt affektfokus.

Den grundläggande psykoterapiutbildningen innehöll också kognitiv beteende terapi (KBT). Jag har utbildningar i korttidsterapi med affektfokus, lösningsfokuserat arbetssätt, Nätverksledarutbildning, RFSL sexologiutbildning. 



Jag har lång erfarenhet från arbete inom socialtjänsten som familjebehandlare och då har jag träffat föräldrar och deras barn. En betydande del av mitt arbete har varit med kvinnor som utsatts för mäns våld och med män som har ett aggressivt beteende och utövat våld mot kvinnor och barn.

Arbetet med våld i nära relationer har inneburit att jag kommit kontakt med många traumatiska berättelser. Jag har lärt mig att integrera olika terapeutisk förhållningssätt för att vara där den hjälpsökande själv är.

Min erfarenhet, om och om igen, är  att förändring är möjlig och varje människa har en fantastiskt inneboende styrka. En kraft som i psykoterpeutisk behandling kan frigöras.



Min fortsatta psykoterapeutiska utveckling och utbildning är att jag utbildar mig inom Accelerated Experiential Dynamic Psychotherapy (AEDP). Det är en upplevelsebaserad, affektfokuserad och relationell psykoterapiform skapad av Dr Diana Fosha och vidareutvecklad av henne, AEDP Institute och de terapeuter som arbetar med modellen.

AEDP är en terapimodell som väcker allt större intresse världen över, bland annat för att den riktar sig mot läkande och är inte baserad på psykopatologi. Teoretiskt vilar AEDP bland annat på anknytningsteori, affektteori och modern neurovetenskap. AEDP erbjuder integrering av olika teorier, vilket gör modellen till en av de mest intressanta och spännande terapiformerna som just nu utvecklas internationellt.

En av modellens grundstenar är att klienten ska ta makt över ensamheten (undo aloneness). De ofattbart intensiva, starka känslor som är kopplat till den icke valda, icke önskade ensamheten är centralt för AEDP’s förståelse för hur transformens, förändring hindras och hur anknytningstrauma skapas hos klienten. Redan från första mötet fokuserar terapeuten på transformation och förändring mot det bättre. AEDP vill underlätta processen mot det bättre måendet och fokuserar från starten på det hälsosamma inom individen.

AEDP strävar efter att göra det implicita som sker i det terapeutiska samspelet explicit och det explicita till en ny relationell erfarenhet. Syftet är att skapa en ny erfarenhet tillsammans med psykoterapeuten och denna nya erfarenhet ska upplevas som god. På AEDP’s hemsida ( https://aedpinstitute.org/ ) skriver de: There is no better way to capture the ethos of AEDP than to say this: we try to help our patients – and ourselves – become stronger at the broken places.

Tillsammans verkar klient och terapeut för att uppmärksamma och stärka glimtar av vitalitet och motståndskraft. Den trygga terapirelationen ses som en förutsättning för ett gemensamt utforskande av klientens svårigheter. Genom att studera naturligt förekommande transformationsprocesser –såsom hos spädbarn och deras vårdgivare, i ögonblick av mötet, i tibetanska munkar, i intensivt känslomässiga situationer, i motståndskraftiga individer, hos människor som älskar — hoppas vi att på ett tillförlitligt och systematiskt sätt bli kunna medverka till betydande förändringsprocesser i psykoterapi. Målet är att personen som går i terapi ska växa, utvecklas, lära känna sina känslor och därmed sitt intresse för livet. Vi är alla neurobiologiskt kodade för transformation och läkning i trygga relationer.



Det är till nytta för oss alla att utvecklas i vårt arbete. Det är en av anledningarna att jag, likväl som många andra psykoterapeuter, har handledning.  Att ta hjälp av en annan erfaren psykoterapeut för att få hjälp att hjälpa den som går i terapi i svåra livssituationer är konstruktivt för psykoterapeuten och den som går i terapi.

  

Jag är legitimerad psykoterapeut och som sådan står jag under tillsyn av Socialstyrelsen. Legitimerade psykoterapeuter arbetar under lagstadgad sekretess.